Stenisarna.

Idag kom det massa fina folk hit på fika. Närmare bestämt Mätan, Chrillisen, Lising, Drömmen. Inget konstigt alls med de namnen.

Sen fick jag veta att det är Parken på fredag. Jihuu, sa jag och bestämde att jag vill med. 

Sen alldeles nyss slog det mig att det är artonårsgräns...de som är arton är ju alltså 9 år yngre än jag. NIO år. Vad fan hände? Men det blir gött ändå, det känner jag på mej. 

Nu ska jag laga lax till min fina hane, sen ska vi kolla på film och jag kommer ju somna innan förtexten, men vad gör det om hundra år? 

Norra Europas största röv.

I måndags när jag tränade Bodypump orkade jag ungefär hur mycket som helst. Sjukt egentligen med en tvådagars i ryggen och dåligt äten mat. Jag gjorde varenda av de 800 upprepningarna och nu sitter jag här och har alldeles ont i skinkorna.

Så slog det mig, att det har jag efter varje Bodypump-pass, nu tränar jag ändå det två dagar i veckan, ska rumpan aldrig sluta tränas? Ska jag få Norra Europas största röv? -Ja, tack det skulle väl gå bra iofs. Jag som aldrig haft någon.

Sitter i detta nu och väntar på vaktmästaren som ska kolla varför det droppar vatten ur vår lamp-kontakt i taket. Vatten och el är ju en välkänd dålig kombo, så jag vågar knappt röra mig här hemma.

Nåja, åter till jobbandet. Ikväll kommer det massa stenar hit, va gött va!

Onej.

Onej nu fick jag dåligt samvete för föregående inlägg. Jag vill inte vara kär och gifta mig med någon annan än Lars Christian Karlsson. Och hör sen.

Sweet Jackie.

Idag när jag åkte till jobbet spelade dom Sweet Jackie på P3. Alltså jösses...vad mycket minnen. Så himla höstig och göddig låt.

Jag kommer ihåg när vi åkte till Örebro, under tiden min syster pluggade där och såg lilla lilla Sugarplum Fairy spela på något studentställe i bara strumplästen.

Alltså jösses, vad förtjust jag var i den sångaren. (Jag visste ju inte att du fanns då Christian, tänk på det. TÄNK PÅ DET, sa jag. :) )

Nu har jag hört rycktas om att han är tillsammans med en Vadstenatjej...och var bor jag? Jo, Vadstena.
Var det därför det blev som det blev, för att jag ska springa in i min ungdomskärlek och vi ska bli kära och gifta oss och leva så där lyckliga och häftiga som jag fantiserade om när jag var 17? Jösses.


Skoja.

Jaha.

Jag följer räddningstjänsten i Vadstena på Twitter, för att när Christian har jour och ibland inte svarar i telefonen så är det bra att gå in där för att få svar på var han håller hus.

Den här veckan har inte Christian jour. Jag kollar twitter och noterar att det är larm i Vadstena. Är det något Christian hatar så är det när det är larm när han inte har jour. 

Jag skickar ett sms till Christian och beklagar detta, varpå han svarar att kärajösses det är ju vår adress. 

Kul. Kanonkul. Dåligt ouppmärksam jag är. Förmodligen ingen större fara, men vårt hem får ju inte brinna ner!! 

Det är dags igen.

I fredags förhanddläpptes biljetterna till Håkan Hellströms spelning i Gölteborg i juni. Självjävlaklart köpte jag genast två stycken till mig och my love. (Som iofs inte är lika Håkan-frälst som jag, men som absolut tycker att det går hem. Eventuellt är det bara något han säger för husfriden)

Och så är det ju på gång med ny skiva och Håkan-film och hejvaddetgår. Stan har Håkanfeber ikväll! (Och varje kväll) 

Åter till spelningen, jag är inte helt säker på hur många gånger jag sett honom nu, jag vet att det någongång vad nummer 26, tror det var på Peace and Love förra året. Efter det såg vi honom på Grönan också som om allt stämmer så blir det gång nummer 28 nu i Göteborg. 

Det är ju helt jävla sjukt. Ni hör det väl precis som jag? Det är ju något som är skadat när jag tydligen aldrig får nog. Det är som en drog. Speciellt i början av sommaren. Då är det som tusen löften om att det är dags igen. Dags för parkhäng och hoppadansa och öl i plastmugg och efterfester i dagsljus. 

Tusen löften om att fortsätta när mörkret kommer och allt gör ont. Om kolsvart olycklig kärlek och längtan bort. 

Snart är vi där hörni, snart är vi uppsnärjda i den Hellströmska verkligheten och ramlar förmodligen i backen hårdare än nånsin när det väl är över. Går hemåt nynnandes på Nu Kan Du Få Mig Så Lätt. Ser poptjejer med stjärnor under ögonen på spårvagnen och ignorerar frågor som "Vad tyckte du om konserten" För att man vill inte att det ska vara slut, man vill inte säga "Fy fan vilken bra konsert" för då är förtrollningen bruten och den är erkänt över. 

Så nu laddar vi igen vänner, för en Håkan-sommar och för sömnlösa nätter, dagsfyllor och en illusion att vi inte alls är för gamla för något. För det är vi ju inte heller. 

Ni hör ju som sagt, det är ju sjukt. Sjuktsjuktsjukt. 

söndag.

Vaknade piggare än lördagen och gick och åt lunch på nån restaurang där man steker maten själv. Eller inte själv, men man lägger ihop vad man vill ha och får det sen stekt.

Sen en vända på stan innan vi började packa ihop oss för hemfärd. Via Mjölby och Hemmakväll. Sen hämtade vi Isabell och nu sitter vi och kollar på Johan Falk-filmer och äter godis.

Mors. 

Lördag i Linköping.

Vaknade och det kunde man ju ge sig fan på att jag skulle må apa. Jag som till och med var nöjd när jag somnade för att jag förmodligen inte skulle bli bakis.
Jag vägrade acceptera det så vi gick ut och åt istället med gänget från dagen innan.

Vi var åtta stycken som gick till New York legends och jag åt tre små rara hamburgare. Mycket bra start på dagen.

Sen shoppade vi, som tänkt, och avslutade det med irish på Överste Mörner

Sen var det bara hem och göra sig lördagsfin för sen gick vi på ShinNori och åt. 

Nomnomnom för den sushin. Värd varenda krona. 

Det var nog den bästa middagen på länge. 

Sen lekte vi såklart lite med maten också. Wasabi-båtar åts. Inte av mig dock. 

Efter det gick vi hem till Rickard och Amanda och spelade "Med Andra Ord" Vi vann jävligt stort. 

'

Jon var kanske inte kungen av spelet direkt, men jävlar vad vi andra fick skratta iallafall. 

Sen kom Pernilla en sväng och vi avslutade kvällen med vin på BK. 

Kanske bästa lördagen på mycket, mycket länge. 

Helgen dag för dag.

I fredags när familjen Åkerhielm lämnat Vadstena gjorde jag och Christian oss fina och åkte till Linköping på fest.

Amanda hade födelsedagsfest och i vanlig ordning var det ett jäkla röj. Så himla roligt där jämt.
Vi försökte spela Psykologen och andra lekar men det var bara att inse, alkoholintaget hade varit alldeles för stort för att det skulle gå och genomföra.

Efter många drinkar och mycket dans, köpte jag och Christian en kebab på hakepi och gick och la oss.
Bra jävla fredag.

Film när Nils dansar.

Det är ju ett underbarn vi har att göra med, min systerson, det har man ju förstått.
Igår lärde han sig helt plötsligt att dansa, det fick vi med på film.

Torsdag blev till fredag och det är ju världens bästa dag.

Igår kväll kom mamma och Isabell och vi åt köttfärslimpa, potatis, brunsås, lingon, saltgurka (dör så gott med husmanskost) Sen äppelpaj efter det, eller egentligen smulpaj med äpple, men ändå. 

Innan åt vi ost och kex också (Vi gör liksom det dygnet runt här, tar ALDRIG slut) så egentligen kan man kalla det en trerätters. Gott och trevligt var det.

Sen åkte mamma och Isabell och jag placerade Nils i knäet.

Sen blev det morgon, efter en ganska lång natt då Nils inte gillar att sova på nätterna utan skrika. Det gör ju inte så mycket, man är mest nöjd när man får hålla i det lilla livet.
Vi bylsade på oss alla kläder vi kom över och gick och åt frukost på det andra kondiset i stan. (Testade ju ett av de två igår)

Sen kom Gustaf och skulle hämta hem Carro och Nils. Vi drack lite kaffe och så.

Sen skulle dom på romantisk lunch på tu man hand så då fick jag agera barnvakt. Nils sov nonstop. Skönt, men inte så kul.

Nu har de åkt för ungefär en sekund sen och det är alldeles tomt här.

Men förresten ska jag få bli gudmor till det där lille livet Nils. Hur jävla fint?

Frukost på gamla kondis

Simon J Berger

Men jösses. Är jag ansiktsblind, eller ÄR JAG ANSIKTSBLIND? (Okej, det är jag kanske inte, men ändå)

Hur kan jag inte sett att Paul från Torka aldrig tårar utan handskar spelas av samma person som Joel i I Anneli.

Så många gånger jag sett den serien.

Men vilken skådis, förresten. O vilken underbar karaktär, Paul.

Än-tli-gen.

Imorgon ska jag köpa biljett. 

Alltså jösses, upp i Hellströmska verkligheten ännu en gång. Fantastiskt. 

Film på Nils.

Lotta på Bråkmakargatan.

Så här satt vi i morse och tittade på Lotta på Bråkmakargatan. Mycket trevlig start på dagen.

Finbesök.

Igår kom Carro och Nils till Mjölby och vi tog vägen om Mjölby ridskola och vidare till Vadstena. Där gjorde vi pizza och åt ostrester från lördagens fest (Det finns så sjukt mycket kvar. Mest kex, nån som vet vad man gör med två miljoner kex?)

Helgen som stundar.

Helgen står för dörren. (Okejdå, det är sjukt långt kvar, men man måste tänka positivt.
Vi ska åka till Linköping och gå på födelsedagsfest för Amanda. Jag är så jävla pepp!! Det har jag varit sen jag vaknade i söndags, inte bra. Jag måste sänka mina förväntningar.

Sen ska vi stanna kvar i Linköping och på lördagen shoppa och dricka öl och sånt gött på dagen, sen äta tapas på kvällen.
Jag är så jävla pepp!! För den här dagen med, INTE bra. Som sagt.

Så nu tar vi ner mig på jorden lite. Var bara tvungen att skriva av mig lite, för jag är så jävla pepp!!

Besök.

Idag får vi besök av de här två.

Jag tror det ska göras egen pizza. Kan bli kul!

Christian tyckte att vi skulle skära ut ansikten i pumpor. Herrejösses. Eller Nils skulle mest delta som modell. Sen skulle vi göra pumpapaj på köttet från pumpan.

Tror han att vi är familjen från flingreklamerna? Eller att jag är Leila bakar? 

Nu ska jag snart åka och hjälpa Mona att lasta en halt häst. 

Omberg.

Igår åkte jag, Isabell, Butti och Christian till Omberg. Medan Christian sprang som en dåre upp och ner för berget så gick vi andra vilse. Eller vi var aldrig riktigt vilse, vi visste bara inte exakt var vi var. Skön promenad på 85 minuter iaf. Isabell älska't!

Så himla fint med höst. Nu råkade det ju tyvärr vara så himla grå dag, så det blev inte så tjusigt som det skulle kunna varit.

Sen åt vi lax och det var ju dumt att det blev så nyttigt, för jag ska nämligen jobba uppåt i vikt. Jag väger 59 små kilo! Till mina 179.5 blir det så himla benigt. Jag brukar väga 62-63. Det är all denna jävla träning och alla dessa tusans hundpromenader. Synd att jag mår bättre än någonsin bara. Det är alltså benig och pigg, eller snygg och slö. Haha