Receptet.

Under en längre tid har jag haft i tankarna att kolla med mamma om hon har något recept på bullarna hon alltid bakade när vi var små. (Linn, du minns dom säkert?) Jag har aldrig haft så mycket kompisar som när det var nybakta bullar hemma hos oss. Jag brukade smuggla ut bullar till mina kompisar och det bästa nånsin som fanns var när man kom hem från skolan och såg den där kullen under en vit bakduk.
Hela köket fullt av bullar och hade man tur fick man ta en direkt när man kom hem. Annars var det typ en efter maten.

Mamma skulle leta upp det sa hon. Ungefär fem minuter senare hade hon hittat det. "Du kanske kan skriva ner det i ett mail" försökte jag. Men mamma sa bara "Jag kommer över med det"
In kommer hon med kanske det äldsta jag sett i recept-väg.

Hon hade tejpat ihop det (Efter att ha försökt ringa numret som stod på för att eventuellt beställa ett nytt exemplar. Numret hade upphört.)

Sen över en kopp kaffe ärvde jag receptet till de godaste bullarna. Och det krävdes en lite genomgång. "Hemligheten är att använda deg-receptet till en sats bullar, och fyllnings-receptet till en annan sats"
Det var som en liten ekvation. "Lägg ihop den siffran med den här och sen dela med mängden vatten, och sen kardemumma istället för kanel. Det är det viktigaste av allt"

Nu kan jag knappt vänta på att få testa. tyvärr spöregnar det ute, annars hade jag kilat till Ica och köpt bullformar, för det har jag nog inga.

En vacker dag ska ni få smaka alla alla. Sen kommer ni vilja vara min bästa vän, för alltid.

Förresten, gå med här: faceboox-grupp så räddar vi Coop nära hörni!