Den elfte mars times 4

Jag har gått bakåt lite i tiden och sett vad jag gjort just den elfte mars tidigare år. Det visade sig vara ett väldigt fint datum. Så här ska ni får se:

2007

Det här är egentligen en hemsk dag. Jag har aldrig varit så bakfull som denna söndag. Det är fortfarande mitt största skräckexempel. Jag var relativt ny i Stockholm och här hade vi haft en schlagerkväll hos Carro och Daniel. Jag avslutade kvällen med att skicka ett "hör av dig om du aldrig mer tänker höra av dig"-sms till Jonas Tvilling som jag hade fått för mig att jag var kär i.

Hela söndagen låg jag i Carros säng och kräktes och kärktes och kräktes. Ibland ropade jag in henne, pekade på spyhinken och stånkade fram att den behövde tömmas.

Den enda föda jag intog var en läkerol jag då och då slickade på för att inte förintas i min egen smak. Sådär höll det på från åtta på morgonen till sju på kvällen. Stackars, stackars kropp.

2008:

Den elfte mars 2008 bodde jag fortfarande i Stockholm och hade lärt känna Kristin som visade sig vara en dom finaste människorna med tiden. Med Kristin hände det grejjer prick hela tiden och ännu fler människor skulle lära kännas.

Här är vi i Sälen och jag minns att just den här tiden i mitt liv så mådde jag så in i vassen jävla bra. Jag hade ett jobb som jag avgudade och som betalade sig så nedrans bra, jag hade vänner som betydde allt. Och hela tiden så bodde jag i staden jag älskade, älskade, älskade.

Jag minns att jag ville byta ut hela ansiktet bara, men det är ett jävligt internt uttalande. :)

 

2009:

Bodde fortfarande i Stockholm och jobbade på samma jobb. På bilden firar vi iväg Victor som slutat jobbet. Och det var lite början på slutet för mig. Alla bra människor bytte jobb, det gav inte längre lika mycket betalt och den där känslan av att leva världens bästa liv började avta. Jag hade dock precis påbörjat ett samboliv med en hane jag var så himla förtjust i. Men det var egentligen i den här vevan nångång det började gå åt fanders. Det kändes i magen på nätterna. Det skulle inte hålla för alltid. Och tur är väl det, såhär med facit i hand!

 

2010:

Här hade jag hunnit flytta till Uppsala och börjat läsa till mattelärare. Jävlar i min lilla låda, vad roligt det var att läsa. Vad kul det var att bo i Uppsala. Och framförallt, vad kul det var att leva studentliv.

Här har tydligen någon slags förkylning från helvetet brutit ut.

Det här är också någon slags vändning. Efter ett år började det perfekta livet smyga sig på igen. Jag började må bra åt saker jag gjorde själv. Och slutade sakna "vi, vi, vi" dygnet runt. Började inse att andra pojkar fick mig att le och att det egentligen var världens bästa grej att det tog slut med Jens.

 

Summan av kardemumman: Jag är en vartannat-år:are. Som jag insett så många gånger tidigare.

 

Iofs slår 2011 alla rekord hittills, men det får bli en helt annan historia.